Time to Change?

Känner att det snart börjar bli dags att överge denna blogg, är inte särskilt förtjust i den. Hade dessutom tänkt börja med en helt ny inriktning på min blogg och känner att jag vill ha en helt ny och fräsch blogg för detta ändamål... Några förslag på var jag ska starta upp bloggen?
Blogspot känns nämligen onödigt krångligt för tillfället...

Melancholia

Om exakt två månader och 10 dagar har jag mitt sista arbetspass på Sodexo... Om exakt två månader och 19 dagar flyttar jag till Skottland... Ensam.

Måste erkänna att melankolin har börjat smyga sig på. Upptäcker att det finns så många underbara människor här som jag kommer att sakna, alla vänner, min familj, mina kollegor och så klart Joel. Min underbara, fantastiska sambo Joel... Just nu vet jag inte hur jag ska klara mig utan honom, men jag får helt enkelt bita ihop och göra det bästa av situationen.

Dessutom kommer jag att sakna Zelda... Hon är ju så underbart mysig och kelig och gullig och.. alldeles... alldeles underbar. ;)
Slogs häromdagen av en tanke; tänk om Zelda inte kommer ihåg mig när jag kommer hem! Att jag varit borta för länge för att hon ska minnas vem jag är! :( Det vore det värsta som skulle kunna hända!

Inte kommer väl du att glömma mig lilla älskling? <3

Usch, får sluta tänka på sånt och istället fokusera på allt spännande med resdan istället! :)

Long Time no See

Usch så länge sedan jag bloggade! Måste verkligen bli bättre på detta (jag vet att jag säger det hela tiden, men nu ska jag verkligen skärpa till mig!)

Förra tisdagen var jag på konsert och såg Judas Priest, med Hammerfall som förband. Joel fick en biljett av mig i julklapp. Vi köade utanför Cloetta Center i sex timmar inför konserten (bortslösad tid egentligen, med tanke på att allt folk kom en halvtimme innan insläpp). Så kanske inte konstigt att jag hamnade längst fram i mitten! :D

Dock har alla killar en tendens att gå extra hårt på småtjejer som står längst fram, så jag fick skapliga blåmärken över hela kroppen, svullna revben och höll på att kvävas två gånger under själva konserten. Awesome konsert, med andra ord! Dessutom hamnade jag på bild i Corren! haha xD

Vad gäller själva Judas Priest kan jag inte säga att jag hade särskilt höga förväntningar. Jag menar, han är ju trots allt 60 år. Men väl på scen strålade han verkligen av närvaro och awesomeness! Det var mycket drag genom hela konserten och låtarna var grymma. Det var egentligen bara två saker jag inte gillade: det första är att de valde att spela Breaking the Law instrumentalt och låta publiken sjunga (egentligen tycker jag att de kunde låtit bli att spela den uttjatade låten överhuvudtaget, då den tillhör en av deras sämre). Det var att de spelade Living After Midnight INNAN midnatt! Så får man ju inte göra!

Men på det hela taget var det en grym konsert där jag träffade många spännande människor och fick lyssna på grym musik med ett band som funnits med mig typ ända sedan jag kunde höra...

Another Day

Fy va längesen det var jag bloggade... Men vad ska man göra när det inte händer något intressant överhuvudtaget...

Har haft problem med min mobil på sista tiden, den får för sig att den laddas utan att laddaren sitter i, och om jag stänger av den så sätter den igång sig själv igen... Så jag ringde Tele2 och får en adresslapp skickad till mig så att jag kan skicka in den på reparation... Suck, kommer alltså vara utan min Samsung Galaxy S2 i mer än två veckor! :(

Men nu till lite roligare nyheter: Vi fick in vår första fluga häromdagen (kanske inte så roligt, det roliga är nämligen vad som hände med flugan). Den tog sig in i köket och surrade som f*n, vilket resulterade i att den påkallade Zeldas intresse, så hon började frenetiskt att jaga denna stackars fluga. Ärligt talat trodde jag aldrig att hon skulle få tag i den, men det fick hon och hon åt den! Haha, vilken knäppis hon är, vår katt. :)

Bang Again

Har varit hos frisören idag för att totalrenovera mitt hår. Jag hade tänkt köra halva vitt och halva svart (fast jag visste ju att det inte skulle bli vitt från början, utan snarare orange/mörkblont). När jag sa detta till frisören tittade hon skeptiskt på mitt hår och spenderade ungefär tio minuter till att inspektera det. Slutligen kom hon fram till att de svarta pigmenten i mitt hår har suttit där så pass länge att en blekning av så mycket hår skulle bli fult. När jag då föreslog att jag skulle blondera det fler gånger sa hon att mitt hår var alldeles för slitet och risken att det skulle gå av var för stor.

Därför kom hon upp med en kompromiss. Jag blonderade lite av håret på högersidan (där håret är mycket kortare p.g.a min sidecut) samt lite långt hår. Sedan färgade hon min utväxt mörkbrun. Detta för att slippa trycka på fler tunga svarta pigment om jag ändå vill ha ljust där sen. Hon var mycket professionell och sa att jag alltid kunde komma tillbaka om en månad eller två och blondera mer, när de svarta pigmenten blekts mer.

Jag passade dessutom på att klippa av ALLT det slitna, samt att klippa lugg igen, saknar verkligen lugg!

Och såhär ser det ut om jag drar bak det svarta :)

Word

Träffade min lillebror på stan i onsdags när jag skulle fika med Camilla. Det slutade med att han följde med oss runt på stan och vi hade jättetrevligt. När vi var inne på HM fick han syn på deras nya pushup-BH med supermycket inlägg (så att brösten knappt får plats), tar tag i den och klämmer lite innan han utbrister:

"Men det här är ju falsk marknadsföring! Det är olagligt i Sverige!"

Haha, bästa kommentaren på länge. Så jävla sant, lillebror. Det är ett typexempel på falsk marknadsföring. :D

New Design

Sådär, en ny header, för att liva upp lite i bloggen!
Vad tycks? Is it a keeper? ^^

Racism

Den 31 mars är det mångfaldståget och därför känner jag för att fortsätta i samma spår som mitt förra inlägg.

Idag vill jag ta upp rättfärdigandet av smygrasism. Jag upplever att smygrasismen blir allt vanligare och att många försöker rättfärdiga det på olika sätt. Det vanligaste som jag upptäckt är: "Invandrare har skadat mig." Detta kan handla om allt från trakasserier till misshandel och liknande.

Visst, jag förstår deras vinkel, men jag kan ändå varken hålla med eller riktigt relatera till den. Om en person gör dig illa, hatar du den personen, inte hela etniciteten som personen i fråga råkar tillhöra. 

Jag menar, visst en invandrare kanske misshandlade dig. Men gjorde han det verkligen det för att han är invandrare? 

När jag gick i högstadiet blev jag väldigt mobbad. Jag gick på en helsvensk skola, vi hade inga invandrare. Dessa svenskar gjorde mig väldigt illa. Jag mådde psykiskt dåligt väldigt länge. Därför hatar jag svenskar. Jag hatar svenskar för att svenskar är fördomsfulla och trångsynta. Jag menar, mobbarna på min högstadieskola mobbade ju mig för att de var svenskar, eller?

Visst låter det inte klokt? Men det är ju i grunden samma sak.

Det finns rötägg i alla länder och kulturer, men det är just vad de är; rötägg! Varken mer eller mindre. Så låt inte dessa dumma, enstaka individer göra dig fördomsfull och trångsynt!

Not the Norse!

Igår blev jag uppriktigt sagt lite mörkrädd. Jag läste en kvinnas blogg där hon skrev om den grova gruppvåldtäkten i Mariannelund, där åtta män förgrep sig på en 29-årig tvåbarnsmor under ett helt dygn. Ett fruktansvärt kränkande brott! Det som gjorde mig ännu mer förbannad var dock fokusen som denna kvinna valt att lägga på våldtäktsmännens etnicitet! Åtta män förgrep sig på en stackars kvinna i ett helt dygn! Vem fan bryr sig om var de kommer ifrån? De är precis lika sjuka i huvudet oavsett härkomst!

Bloggerskan valde dessutom att skriva ut både namn och personnummer på förövarna, vilket jag anser är förkastligt! Ingen, oavsett brott ska ha sina personuppgifter upplagda på internet som en förmaning till civil aktion! Detta för att ingen människa har rätt att straffa någon annan. När man lägger upp förövares personuppgifter på nätet slutar det alltid med att förövaren, eller dennes familj, utsätts för brott, och då har vi ytterligare förövare i vårt land. Man ska aldrig ta till våld som en lösning på våld! Varför kan ingen se det! Om inte vi vanliga människor respekterar rättsväsendet och det straff som vår stat utdelar, hur ska då förövarna kunna göra det?

Men jag tror att det som gjorde mig mest upprörd var alla rasistiska kommentarer! Människor som öppet skriver om "vitt hat". Eller en person som (enligt mig) totalt dumförklarade sig själv när den skrev att nordbor aldrig skulle kunna göra så... Ursäkta? Sov du på dina historielektioner eller? Det var vad vi nordbor var kända för under vikingatiden! Vi åkte från land till land och våldtog, mördade samt plundrade! Nu är det såklart väldigt längesen, men kom för fan inte och säg att nordbor inte gör sånt! Dessutom var det ju för ett par år sedan en kille som blev gruppvåldtagen... av svenska tjejer! Där har vi något som krossat fördomarna rejält!

What a Weekend!

Oj, vilken helg. Det var verkligen fruktansvärt längesen jag haft sådana äventyr som denna helg!

I lördags skulle vi ut och fira Joels kompis som fyllt 20. Han skulle först ut till henne (partners kunde inte följa med då det skulle bli så många) och sedan skulle jag möta upp allt folk på stan för en liten krogrunda.
Innan Joel åkte färgade jag om hans hår och städade lite (sånt där som den perfekta sambon gör ;)) När Joel sen åkt passade jag dock på att ta mig ett välförtjänt bad... I typ en och en halv timme, hehe. ;)

Kvällen var superlyckad och jag hade hur kul som helst, med trevligt folk och god dryck! Verkligen ett utmärkt sätt att spendera en ledig helg!

Väl hemma somnade Joel nästan omedelbart medan jag och en kompis som skulle sova över stannade uppe en stund och pratade. Det kändes så himla bra att prata med honom igen, jag gör det inte så ofta längre då han har flyttat till Värmland för att plugga.

På söndagsmorgonen väcktes han av min katt som satt 2 cm från hans ansikte och psykade honom! Haha, så himla söt hon är! Jag gjorde min traditionella bakisfrukost (pannkakor!) och dagen fortsatte sedan i liknande manér. Slappande med älsklingen framför "Saving Private Ryan" och mys med en trött kisse...

Typical Dad!

Min far ringde förut. Undrade varför jag just valt att åka till Stirling. För att jag inte kunde välja mellan låg- och högländerna, så jag valde "The Gateway".
"Du har ju valt helt fel!" utbrister min far.
"Jasså?"
"Ja, Lafroys destilleri ligger ju inte ens i närheten!" :O
Haha, typiskt min far att bara tänka på whisky när hans yngsta dotter ska flytta till Skottland!
Fast sen insåg han ju att det inte gör något att jag flyttar till Stirling, eftersom det ligger typ 6-7 destilleri i närheten i alla fall! :D
Så nu fick han en anledning till att besöka Skottland. Det finns nämligen "lika många destilleri i Skottland som det finns busshållplatser här!" /För att citera min far ;)

Så jävla underbar far jag har!

Starting to get Real

Nu börjar det kännas riktigt verkligt... Idag bokade jag nämligen flygbiljett till Edinburgh. Dock har jag inte bokad tågbiljett till Stirling än, kan inte göra det förrän tidigast 13 veckor innan avresa.

När jag har pratat om denna resa så får jag ofta frågan: "Vad ska du jobba med då?"
Svaret på den frågan är alltid densamma: "Ingen aning! Det får jag se när jag kommer fram."
På det svaret kan jag få två olika reaktioner; antingen blir folk bestörta och hävdar att jag måste söka jobb innan, eller så tycker de att det är jättehäftigt och spännande. Men oavsett hur folk reagerar så kommer svaret att förbli detsamma. Jag kommer inte att fixa jobb innan, utan skaffar ett när jag väl kommit fram. Anledningen till att jag väljer att göra på detta sätt är för att de flesta jobben inte annonseras ut på nätet utan enbart går att få tag i på plats då de annonserar med en skylt i fönstret. Och det är denna typ av jobb jag är intresserad av. De företag som har råd med internetannonsering kräver dessutom oftast en högre utbildning än gymnasium och är därför inte särskilt aktuell.

Diktaturer och Diktaturer

Jag blir så jävla trött på Sveriges förbannade dubbelmoral!

Det har blivit ett sånt jävla liv på folk om att Sverige exporterar vapen till Saudiarabien. Varför? Jo, för Saudiarabien är en diktatur! Jag håller fullständigt med dessa människor. Demokratier ska INTE sälja vapen till en diktatur där det vanliga folket lider av total avsaknad av rättigheter. Dessa vapen vi säljer kan ju lika gärna komma att användas mot dessa människor. Se bara på Libyen, Egypten och Syrien! Diuktaturer faller snabbare än korthus nuförtiden!

Det jag dock inte klarar av med dessa människor är att de sitter på sina höga hästar och pekar på etiska fel att exportera vapen till diktaturer, men hur är det med Eurovision Song Contest? Hör man något om det faktumet att vi ska ställa upp i en musiktävling som hålls i en diktatur? Azerbadjan är också en diktatur vet ni! Själv tycker inte jag att Sverige ska ställa upp detta år för att visa vad vi tycker om att låta diktaturer propagera i TV. Men detta verkar jag ändå rätt ensam om att tycka har jag märkt. Dessa människor som ratar vapentransporten rycker på axlarna och säger: "Det är ju bara en musiktävling!"
BARA en musiktävling?! Det är Europas största musiktävling! Ett perfekt forum för en diktatur att propagera i! Att visa vilket bra land de är osv. Alla förtryckta människor utan rösträtt då? Ska vi verkligen stödja detta? Ska vi verkligen låta en stat som inte låter sitt folk ha någon röst få skina i TV?

Är det verkligen skillnad på diktatur och diktatur?
Tänk på det när ni sitter bänkade i TV-soffan framför Eurovision!

A Love Long Lost

Igår hittade jag en person av ren slump... Jag kollade på en film på youtube och där var han. Det känns lite konstigt att säga det, men mitt hjärta hoppade nog över ett slag. Min absolut första kärlek någonsin dök upp på skärmen, snyggare än någonsin. ;)

Alla underbara minnen från barndomen flashade förbi mitt inre öga och det kändes som om jag skulle börja gråta. Under min uppväxt var han min bästa vän... och jag tror inte att jag någonsin berättade hur mycket jag älskade honom...

Smekningar på naken hud
Viskningar i natten
En förstulen blick
Tungan fuktar darrig läpp
Gömmer en kyss
Där nacken möter skuldran...

I'll do it Later

Idag är en typisk "bitch-dag". En dag då jag känner mig lite extra bitchig mot omvärlden. Just idag handlar det om den svenska mentaliteten "jag gör det senare". Som ni vet ska jag flytta till Skottland om strax över fyra månader. Där ska jag jobba, med vad vet jag inte och det är halva charmen tycker jag. Jag vet heller inte vart jag ska bo, jag kommer vara helt ensam i ett främmande land. Galet, enligt vissa... Äventyr, enligt mig.

Anledningen till att jag valde att jobba efter studenten istället för att plugga är just för detta. Jag vill ut och se världen medan jag fortfarande har chansen. Hade jag pluggat nu skulle jag inte ha råd att resa sen p.g.a. studielånen. Och när jag väl är nyutexaminerad ska man ju försöka slå sig fram i en karriärsdjungel. Då finns det liksom inte tid till resor och äventyr. 

Många tänker att "jag ska göra det senare". När är senare egentligen? Många vaknar upp 20 år senare och upptäcker att de fortfarande inte gjort allt det de önskat. Jg vill inte vara en av dem. Jag vill ut och leva mitt liv till det yttersta. Sen menar jag ju såklart inte att det är fel att välja plugg eller familj, det är också ett val. Men om man nu vill ut och resa och se världen är den tiden nu, inte sen. 

Dag 8 - Bloggar jag läser

elekktrobitch.blogg.se

Min äldsta väns (som jag fortfarande har kontakt med) blogg. Intressant läsning för mig då jag kan följa hennes liv i en annan stad. Men utöver sitt liv skriver hon dessutom om superbra musik och roliga TV-spel!

blackobsidian.blogg.se

Min kära vän Camillas blogg Här skriver hon om allt möjligt från sin vardag till TV-spel och böcker hon läst. På sistone har hon dessutom börjat skriva om sitt pysslande! Superkul läsning och bilder på slutresultatet!

http://www.lisabjernhagen.com/

Fina Lisa som skriver om sin vardag med sambon och husdjuren, underbar musik, ärliga åsikter och goth! Det var framför allt hennes gothiska stil som fick mig att börja läsa denna blogg.

lillegoth.blogg.se

Carolinas blogg! Supersnygga Carolina som skriver om sitt liv och sin dröm om att bli designer och flytta utomlands till Paris eller London. Hon har alltid supersnygga bilder och bloggen är väldigt stämningsfull!

Shopping for my Life!

Odium har lagerrensning of DOOM! Och jag var såklart inte sen med att shoppa loss, och köpa allt det där jag länge spanat inte men inte haft råd med. Så detta la jag i kundkorgen:

Kjolen är ju hur sexig som helst!

Kan knappt minnas hur länge jag velat ha denna kjol, har ju korsetten i svart.

Bilden talar för sig själv. Sexy Back and Front!

Ett ord: Äntligen!

Örnen

Har blivit ombedd att publicera fler av mina texter så här kommer en novell jag skrev i somras. Den är ganska lång. ;)

Det var en gång och den var sandad, sand blandat med blod och ben. Lukten av förruttnelse hängde tung i luften. Högar av ruttnande lik av både djur och människor låg vid vägkanten. Solen gassade i skyn och påskyndade den pågående förruttnelsen. Man kunde nästan se hur köttet smälte bort från benen och bildade en röd sörja vid sidan om. En röd sörja som snabbt blandades med vägdammet.

Sir Swärker och Sir Tord av Vanheim gick sårade längs den ensliga landsvägen och såg på sina stupade kamrater. Det hade varit ett fruktansvärt fältslag som ingen av sidorna hade gått segrande ur. Det enda som egentligen hade uppnåtts med denna massaker var en markant reducering av den manliga populationen i landet.

Länge gick de båda slagskämparna med blodiga fötter utan att se det minsta tecken på civilisation. Tord föll utmattad omkull på den sandiga vägen. Swärker vände sig om för att hjälpa sin fallne kamrat när han hörde ett ljud bakom sig. Ett genomträngande skri som var allt annat än mäskligt. Han vände sig om och fick syn på källan till det fasansfulla skriet. Uppflugen på en sten vid Tords utmattade kropp satt en gigantisk rovfågel. Han granskade den en stund i väntan på att något skulle hända. Inget hände. Han tog ett steg fram, mot Tords kropp, men hejdade sig när han såg örnen, för det var just en örn, öppna sin näbb för att än en gång ge ifrån sig ett avgrundsskri. Swärker satte händerna för öronen och väntade spänt. Återigen hände inget. Han öppnade ögonen som varit krampaktigt stängda och började försiktigt att slappna av, men han var noga med att inte släppa örnen med blicken.

– Tänker du stå sådär hela dagen eller tänker du lyssna på vad jag har att säga? kraxade örnen.

Swärker blev så chockad att han länge bara stod som ett fån och gapade, fortfarande med händerna för öronen.

– Du… du pratar, stammade han fram.

– Ett under att du lägger märke till det när du håller för öronen på det där viset, löd svaret.

Swärker visste inte riktigt hur han skulle svara, utan tog sakta bort händerna från öronen. Örnen fortsatte som om inget hade hänt:

-Jag kunde inte låta bli att uppmärksamma dig och din kamrat där ni kom raglande längs vägen och kände att det var min medborgerliga plikt att visa er åt vilket håll det finns mat och vatten.

Swärker kunde knappt tro sina öron. Detta var som en dröm som besannades.

-Det ligger en by ungefär tre dagsresor ditåt, sade fågeln och pekade med vingen österut.

Swärker stod som förstenad. Aldrig att han skulle klara av ytterligare ter dagars resa utan mat. Örnen såg hur Swärkers mod plötsligt sjönk och tillade:

-Din kamrat kommer aldrig att klara sig, om jag vore dig skulle jag äta av honom för att samla kraft till resan. Med detta sagt flög örnen sin kos och lämnade Swärker ensam med sin medvetslöse kamrat.

En hel dag gick åt till övervägande men tillslut tog Swärker sitt svärd och högg Tord i bröstet, rakt i hjärtat. Med magen full och ryggsäcken likaså vände han det halvätna liket av sin forne kamrat bakom sig och begav sig österut. Precis som örnen hade sagt kom han fram till byn efter tre dagar. Maten var slut och han hungrade efter mer när han upptäckte att där inte fanns någon mat, inget alls för att vara exakt. Byn var tom. Han satte sig ner för att sakta bryta ner i total hopplöshet hörde han en välbekant röst bakom sig:

-Varför så nere?

-Det finns ingen mat i denna förbannade by, fräste Swärker ilsket.

Örnen skrattade hest:

-Jag sa bara att det låg en by här, om du vill ha mat så finns det ytterligare tre dagsresor österut.

I ren förtvivlan satte sig Swärker på torget mitt i byn och grät. Grät för sin döde kamrat som han hade lämnat till gamarna och för sin egen annalkande död.

 Längs den ensliga vägen, kantad av ruttnande skelettdelar går två krigare. Den ene faller och den andre försöker förgäves att hjälpa honom upp. Precis när han tänker ge upp hör han en röst bakom sig:

-Det finns en by tre dagsresor österut härifrån…

Dag 7 - Dåliga vanor

Oj, denna lista kan bli lååååång! Hehe

1. Jag skjuter ALLTID upp saker till sista sekund.
2 Jag är ALDRIG nöjd med något jag gör.
3. Jag ligger OFTA sömnlös på nätterna för att jag tänkt på en massa oroligheter, och saker som kan gå fel i livet.

Ödet

Öde som formas i ljuva händer

Går från vagga till grav

Öde som syns längs en enslig stig

Krökt bortom tidens skugga

Det öde som skapats med dold agenda

Drar i medvetandets sömmar

Öde som skapas likt barnens kollage

Gudarna klippa och klistra

Dag 5 - Min familj

Min familj, en grupp människor som alltid finns där för mig. Jag vet inte vad jag skulle göra utan min familj. Utan de människor som fungerar som ett helande bandage på livets variga sår. 

Jag börjar väl med att beskriva första bilden. Den togs för ett och ett halvt år sedan när jag skulle bo hos en familj i Frankrike i en vecka. På bilden syns min "lille"bror, jag valde att sätta lille inom situationstecken då han inte är så liten längre, vilket man kan se på bilden. Nu i Torsdags fyllde han 17 år, går första året på gymnasiet, finsnickeri på Ljunkan. Han är verkligen sjukt duktig på att syssla med trä, får lägga upp någon bild på något han gjort till mig. Han håller om min far som definitivt har varit väldigt viktig för mig i framförallt musikväg. Han är en hårdnackad hårdrockare och tack vare honom växte man upp med musik som Iron Maiden och Judas Priest. Om jag ska vara ärlig tror jag att han lade grunden till vem jag är idag och oavsett om jag är mer för goth-musik nu så kommer jag alltid att älska de klassiska hårdrocksbanden.

Framför dem står min mor, min kära mor... Jag vet egentligen inte riktigt vart jag ska börja. Hon finns där för mig oavsett problem och jag vet att jag alltid kan gå till henne om jag behöver prata. Sådant tycker jag är viktigt hos en mor. Att alltid finnas där och ta hand om sina barn...

Sedan är vår hund Frodo med på bilden. Han tillhörde familjen fram till i somras då vi blev tvungna att ta bort honom... Men han kommer alltid att vara min lillebror!

På nästa bild ser man min äldsta syster, hennes fästman och deras bedårande dotter, min underbara systerdotter! En liten tjej som verkligen stjäl showen med sina Astrid Lindgren-sånger eller danssteg från Happy Feet. Men jag tror att det charmigaste med henne var i början när hon inte gillade Joel, och han gjorde allt för att få bekräftelse, men det räckte inte riktigt till... Men på julafton 2010 när han kom på besök sken hennes lilla ansikte upp i ett strålande leende och hon rusar fram och slänger sig i hans famn. Den bästa julklappen någonsin enligt Joel. :) Min äldsta syster har varit viktig för mig, hon mognade tidigt och såg alltid efter sina småsyskon. Om mor inte hade tid kunde man alltid gå till henne. Hon finns alltid där och är så otroligt omtänksam. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva denna fantastiska människa annat än att hon är en ovärderlig syster och en enastående mor! <3

På denna bild ser vi min andra syster och hennes två pojkar, som min mor refererar till som "Kaos och Katastrof". Kanske inte de charmigaste smeknamnen men verkligen de mest passande. När de två yrvädren är tillsammans blir det verkligen kaos, men det är inget man skulle vilja ändra på. Det håller igång en och man vet att man alltid är upptagen när de är framme. Och oavsett vad de gör, gör de det alltid med världens charmigaste leende, de små busfröna! :)

Vad gäller min syster, så har jag nog alltid sett henne mer som en vän en som en syster. Vi har alltid haft en väldigt lättsam relation och därmed kunnat prata om saker som tjejkompisar pratar om utan att det blir pinsamt. Sådant är viktigt för ett mellanbarn så att säga. Att han någon äldre att kunna prata med. Och jag hade en underbar, rolig och omtänksam syster att dela mina tankar med! <3 

Det var min lagom stora och underbara familj. Hoppas ni lär er lite mer om mig nu när ni fått "träffa" de människor som påverkat mig mest!

Dag 5 - Något jag vill ha

Jag tror att det jag absolut helst vill ha i hela världen är kärlek... Något jag för tillfället kan tacka min lyckliga stjärna att jag har.
Men jag är lite av en cyniker och anser att inget varar för evigt och är rädd att jag när som helst kan mista det enda som verkligen betyder något i mitt liv, min kärlek.
Därför tror jag att det jag vill ha egentligen är omöjligt, men jag vill ha ett löfte om evig kärlek. Ett löfte om trygghet och omtänksamhet...

Måhända är inte denna typ av önskning tanken med denna dag, men jag tror att det nog för tillfället är det enda jag verkligen vill ha...

Dag 4 - Det fulaste jag har i garderoben

Känner att bilderna talar för sig själva... Det fulaste jag för tillfället har i min garderob är alltså en grön t-shirt med texten PU där fram samt texten Påverkansutskottet där bak. Anledningen till att jag över huvud taget låter den vara kvar i min fina garderob är sentimental helt enkelt. 

Help me Win!

Åh, jag vill verkligen vinna denna tävling, priset är nämligen 500 kr på Odium!
Det enda du behöver göra är att gilla Odium Clothings facebooksida och gilla min bild i deras tävlingsalbum. Eller bara klicka på länken: Tävling!

Dag 3 - Tre saker ni inte vet om mig

1. Min absolut största idol genom tiderna är min gammelfarfar John. Jag vet inte varför, vi umgicks inte så mycket, men när vi väl gjorde det så gjorde han ett så stort intryck på mig varje gång. Jag kände att vi på något sätt hade någon typ av koppling. När jag tänker på det är jag inte så lik de flesta i min släkt. De flesta vill skaffa familj och stadga sig... Jag själv vill ut på äventyr, resa, skaffa konstiga jobb... Precis som gammelfarfar. Han har arbetat med typ hur mycket som helst... Allt från taxichaufför, till fängelsevakt och "livräddare" för Röda Korset under andra världskriget. Det jobbiga är att jag aldrig tog chansen och verkligen berättade för honom hur mycket han har betytt för mig och hur mycket han har inspirerat mig... Han dog den 9/8 2010, 90 år gammal. Då var jag i Frankrike och jobbade på vandrarhem. Och exakt den dagen åkte jag upp i det näst högsta berget i franska Alperna, L'Aiguille du Midi. Otrolig upplevelse... På något sätt känns det rätt att jag gjorde något sådant just den dagen, att jag gjorde något så äventyrligt. Det blir ett perfekt minne, en perfekt hyllning till en stor man...

2. Jag mår fruktansvärt dåligt om jag inte får skriva lite varje dag. Oavsett om det är fler idéer till en bok eller bara en inköpslista så måste jag få hålla i en penna och föra den till papper i alla fall en gång om dagen annars får jag verkligen panik.


3. Den enda personen jag någonsin verkligen har hatat är mig själv. Det är sant, inte ens mobbarna från högstadiet som fick mig att må så dåligt har jag uppriktigt hatat. Där handlar det mer om att jag tyckt synd om dem. Tyckt synd om dem att det enda sättet för dem att må bra över sig själva är att få andra att tycka illa om sig själva. Nej, den enda personen jag hatat är mig själv eftersom jag är den enda som jag verkligen känner. Den enda vars uppsåt jag verkligen känner till och därför finns det tillfällen då jag verkligen hatar mig själv...

Dag 2 Mitt rum

Ok, det är ju inte dag två egentligen, men till mitt försvar så har det varit fruktansvärt stökigt här hemma och vi har inte haft tid att städa förrän nu och man vill ju inte lägga upp bilder på ett stökigt rum eller hur? ;)

Hursomhelst, här kommer lite bilder på mitt och Joels sovrum:

Sick on Valentine's Day!

Japp, så är det... Jag är sjuk på alla hjärtans dag... Och om inte det vore nog har jag inte träffat älsklingen än... Han kommer hem runt halv tio ikväll. Jävla jobb!
Det positiva är att jag håller på att bli frisk i alla fall... Har inte spytt på hela dagen! *Jävligt stolt*

Känner att all vila verkligen har hjälpt och att jag kan sätta igång och faktiskt göra saker... Har verkligen tröttnat på att bara ligga på soffan hela dagen och glo. Så nu ska jag diska! Hurra...

Lite uppdatering om helgen känns som en bra idé...
Lördagen var underbar. Gick upp snuskigt tidigt trots kvällspasset som slutade halv tre... Detta för att vi skulle till busfabriken med äldsta syskonbarnet Kevin, 3 år. Så jävla roligt det var! Hade dock varit lite roligare om inte Kevin hade tjatat så mycket om Joel hela tiden.. Jag menar, jag var faktiskt också där! hehe...
På kvällen blev det Laserdome för att fira att underbara Eric fyllt 20. Fan så jävla trött i benen man blir av det! Hade het glömt bort vilken workout det verkligen är! Sen blev det utgång och vem träffade jag på krogen om inte min förlorade barndomsvän... Som jag inte pratat med sedan sjuan! Helt otroligt, hur roligt vi hade... Hoppas bara att man kan hålla kontakten nu...

Jag var så jävla snygg på krogen också... Men upptäckte att jag inte har några bilder alls... Fan, får fixa till mig likadant någon gång och fota lite... :)

Dag 1 - Bild + 10 fakta

1. Första gången jag färgade mitt hår gick jag i trean på lågstadiet. Det blev knallrött och jag såg ut som Ariel! :)
2. Jag har en tjock inbunden bok som jag bär omkring på och skriver i när jag mår dåligt.
3. Jag har skrivit och "publicerat" en bok på hemsidan Vulkan.se.
4. Ibland kan jag spendera en hel dag på att bara vara avundsjuk på personer som ser ut på ett sätt jag vill se ut på.
5. Jag är oerhört självkritisk vad gäller allt jag gör.
6. Jag lider av återkommande panikångestattacker, men har lärt mig hantera dem.
7. Jag är riktigt duktig på att laga mat.
8. Jag sätter gärna upp en lite tuffare fasad när jag är med människor som inte känner mig.
9. Jag bryr mig fruktansvärt mycket om vad andra tycke om mig (vad gäller personlighet, inte utseende).
10. Om sex månader kommer min dröm att gå i uppfyllelse. Då flyttar jag nämligen till mitt drömland, Skottland!

Borde to Death

Bara för att jag är så förbannat uttråkad, och för att komma igång med bloggandet lite...

Dag 1 – Bild + 10 fakta om mig själv
Dag 2 - Mitt rum
Dag 3 – 3 saker ni inte vet om mig
Dag 4 – Det fulaste jag har i garderoben
Dag 5 - Något jag vill ha
Dag 6 – Min familj
Dag 7 - Dåliga vanor 
Dag 8 – Bloggar jag läser
Dag 9 - Mina favoritskor
Dag 10 – Bild på det jag köpte senast
Dag 11 – Detta irriterar mig
Dag 12 – Mina närmsta vänner
Dag 13 - Så här är jag på jobbet
Dag 14 - Det här får mig att gråta
Dag 15 – Min bakgrundsbild på datorn och varför
Dag 16 – I min väska finns
Dag 17 - Bästa resan
Dag 18 - Det här får mig att skratta
Dag 19 - Det här gör jag aldrig om
Dag 20 – Bild på min garderob
Dag 21 - Min första tanke när jag vaknade idag
Dag 22 – Bild på sminket jag brukar använda
Dag 23 - Så här kommer jag vara som gammal
Dag 24 - Vad ska mina barn heta
Dag 25 – Detta drömde jag om inatt
Dag 26 - Någon jag vill träffa just nu
Dag 27 – 2 roliga festminnen + bilder
Dag 28 - Min profilbild på Facebook
Dag 29 - Dagens klädval
Dag 30 – Fem bra saker som hänt under dessa 30 dagar

ACTA ER!

Nu är ju inte jag så insatt i det här med ACTA, men jag har ju läst på lite i alla fall, och det jag läser gör mig så jävla förbannad att jag känner att jag måste få lite utlopp här.

Jag fattar egentligen inte hela grejen... Ok, nedladdning är dåligt och de vill försöka vinna kampen mot varumärkesförfalskningar. Men finns det seriöst inget annat sätt än att inskränka på mänskliga rättigheter?
Man får sig verkligen en liten tankeställare vad gäller de styrandes prioriteringar... Är det verkligen viktigare att de som redan har hur mycket pengar som helst får mer pengar? Är det verkligen viktigare än de mäsnkliga rättigheterna.

Och var fan tog den demokratiska debatten vägen? I en så viktig fråga som påverkar yttrandefriheten anser jag att folket borde få ha något att säga till om, eller åtminstone få reda på det innan det i princip är fastslaget i flera länder! Vad är egentligen Sverige för ett land som inte vågar stå upp för de mänskliga rättigheterna? Är vi verkligen så jävla rädda? Har vi gått och blivit USAs lilla knähund? Jag menar, varken Nederländerna, Tyskland, Slovakien, Cypern eller Estland skrev på det jävla avtalet! Så varför i helvete skulle vi göra det?

Visst, jag tycker att film-, musik-, och litteraturskapare har rätt att tjäna på sina alster (eftersom jag själv drömmer om att kunna försörja mig som författare), men FACE IT! De flesta vars filmer, musik, ljudböcker blir nedladdade är redan snuskigt rika och behöver inte bekymra sig det minsta om sin ekonomi om så hela Sverige började ladda ner skiten!

Jag vet inte vad mer jag kan säga förutom att uppmana alla mina läsare att gå med i "Black March". Alltså under hela mars ska man inte köpa något upphovsrättsskyddat material, såsom filmer, skivor, böcker eller tidningar!

Getting Ready for Work

Åh va skönt att vara ledig varannan helg! Med start denna helg! En hel helg för mig själv, inget jobb, inget stress... Trodde jag. Då blev man inringd till jobbet i alla fall... Attans... Aja, har man inget bättre för sig kan man lika gärna ställa upp för sina underbara kollegor, så de slipper vara helt ensamma mitt i natten. Dessutom har jag ju fått ledigt nästa lördag, så jag känner lite att jag måste väga upp det hela genom att ta på mig extra arbete ikväll ;)
Och vad gör egentligen lite extra pengar när man tänker efter? :p

Enda egentliga nackdelen med kvällens jobb är det faktumet att jag måste gå de 4 km hem ensam inatt klockan 3 på morgonen... I kylan... Hoppas bara inte att det blir lika kallt som det varit på sistone... typ -20 :O

Har jag tur kan jag kanske få skjuts hem av en supersnäll kollega... Jag har ju en massa såna! :)

Flames of Destruction

Igår kväll hände det...
Min far ringde mig på kvällen. Han lät ledsen. Jag vet inte hur andra är, men när jag hör min pappa ledsen blir jag alltid lite orolig. Han grät inte direkt, men rösten lät ledsen, nästan sorgsen. Då visste jag att något hade hänt...

Min äldsta syster hade ringt hem till föräldrarna tidigare på kvällen för att fråga var i Askeby det hade brunnit. Mor och far hade ingen aning om att det brann överhuvudtaget... Men det gjorde det. På andra sidan vägen brann det. Far gick bort för att kolla, men hejdades av polisen. Det visade sig att det var kvinnan med taxarnas hus som brann (känner mig hemsk som inte vet hennes namn, men det var så man kände henne).

Polisen hade inte hittat henne... Eller hunden...

Förmodligen hade hon blivit kvar i huset... Så fruktansvärt...

Jag kände inte direkt kvinnan, hennes man hade dött någon vecka tidigare och hon var helt ensam med sin lilla strävhåriga tax. Men trots det blev jag väldigt ledsen när jag hörde nyheten... Jag har bara bra minnen från den kvinnan, när hon gick ut med sina små taxar och alltid hälsade så glatt. Att hon alltid köpte Expressen av mig och min vän när vi sålde... Trots att hon inte ens läste Expressen... Hon tyckte bara att vi var så söta som gick runt så tidigt på morgonen varje helg.. :')
Hur söta hennes yngsta tax var när man hälsade, och hur trotsig den gamla var... Han skulle absolut inte kela!...

Far berättade att han hade sett henne bara någon timme innan branden.. Hon hade gått förbi med taxen när han kom hem från jobbet. Han hade vinkat, men hon såg honom inte. Han sa att hon frös, hon var alldeles röd i ansiktet... Hon ville väl bara hem till värmen.. Kanske starta en brasa...

Hon var en otroligt trevlig människa... En Askebys eldsjäl så att säga...

I'm Doing This!

Har under de senaste dagarna inte haft någon som helst ork. Jag har mått skit och bara inte orkat bry mig om mig själv.

Joel säger att jag är vacker, men jag kan inte låta bli att tycka att jag inte är det. Det har nog egentligen inget med min nedstämdhet att göra, då jag nästan aldrig känner mig vacker. Jag har börjat inse att det grundar sig mycket i  min dåliga självkänsla, främst vad gäller min kropp...

Men idag ska detta förändras! Idag ska jag börja på spinning med en kompis och detta ska jag fan upprätthålla! Jag ska i alla fall försöka gå på spinningen två gånger i veckan. (Denna vecka kan det bli svårt då idag är min enda lediga dag på hela veckan).

So Wish me Luck!

Anxiety...

Nu har jag bestämt mig för att börja bli helt ärlig här på bloggen... Inte för att jag har ljugit tidigare, utan bara undanhållit saker som jag inte vill prata om. Men nu känner jag att det börjar bli dags att öppna mig mer. Jag vet att jag inte har så många läsare, men om det jag skriver kan hjälpa någon som läser min blogg är jag nöjd... Eller om jag bara ökar er förståelse för mig som person...

För nästan sju år sedan, närjag satt i soffan med mina föräldrar och tittade på melodifestivalen, började jag känna en konstig känsla i bröstet. Som en smärtförnimmelse... Jag brydde mig inte så mycket, men när jag senare satt på mitt rum blev det värre, det kändes som om någon hade kört in sin hand i min bröstkorg och kramade åt mitt hjärta... Hårt. Jag började andas i stötar och grät, jag var övertygad om att jag skulle dö. Jag fick panik, vilket ledde till att andningen försvårades ännu mer.
Jag visste inte då att det var såhär en hjärtattack kändes, och hade jag vetat det hade jag förmodligen blivit ännu räddare.

Det jag upplevde denna dag, och nu gör praktiskt taget dagligen, är panikångest... Jag blir inte riktigt lika rädd längre nu när jag vet vad det är och har vant vid mig att det dyker upp i tid och otid. Detta är något jag har lärt mig att leva med och hantera och i de flesta fallen räcker det med att jag blundar och tar några djupa andetag för att det ska sluta... Men då och då händer det att det slår till hårt, precis som den dagen i mitt rum, och då står/sitter/ligger jag där med tårarna strömmande längs kinderna och händerna hårt pressade mot bröstet, och trots att jag egentligen vet att jag inte kommer att dö, tar dödsångesten och paniken över...

Det jobbigaste med panikångest är att jag aldrig kan förutspå när det ska hända, det kan hända när jag sitter och fikar med en kompis, sitter på bussen eller bråkar med familj. Helt plötsligt dyker det bara upp och det finns inget jag kan göra för att förebygga dess uppkomst. Jg har helt enkelt inget annat val än att lära mig leva med det...

Life in Pictures...

Sitter och kollar igenom alla bilder på min dator bara för att upptäcka att jag nästan inte har några bra bilder på mig själv... Det beror förmodligen på att jag inte har någon bra kamera, samt att jag jobbar så mycket att jag inte har tid att fota så mycket överhuvudtaget....

Dessutom har jag ju aldrig varit särskilt nöjd med mitt utseende, men det ska förändras i år! Tack vare mitt jobb har ajg redan börjat gå ner i vikt och förlorat några cm runt midjan, och snart ska jag dessutom börja med spinning! Ytterligare cm kommer att försvinna!

Sen har man hela grejen med att jag anser att jag inte har några snygga kläder heller, men så fort jag har fått en symaskin av mamma (en supergammal sådan, så tro inte att jag är bortskämd :p) kan jag komma igång och sy kläder! Då blir de som man vill! Typ, i alla fall. ;)

6 Months and 10 Days...

Det är ju egentligen helt fruktansvärt hur dålig jag har blivit på att blogga... Aja, känner väl att det inte finns så mycket att skriva...

Idag har jag suttit och kollat läget bland hyresrätter i Stirling... Fy fan vad jag längtar! När man verkligen sitter och letar efter en lägenhet i ett annat land, blir allt så himla verkligt... Jag ska verkligen till Skottland, och jag ska verkligen bo där... Det är helt sjukt när man tänker på det.

Och det blir desto sjukare när man tittar på bilder därifrån och läser om dess rika historia. Bara det faktumet att den berömde skotske frihetskämpen William Wallace vann slaget om Stirling Bridge 1297... Fast vad kan man egentligen förvänta sig från en stad som daterar ända tillbaka till 1100-talet?

Jag slår vad om att jag, den lilla historienörden som jag är, kommer att trivas alldeles utmärkt i denna gamla och underbart vackra stad... Och förhoppningsvis kommer jag nog förhoppningsvis kunna utvinna mycket stoff till min fantasyroman från såväl stadens historia som miljö...  Eller vad tror ni?