One Week Ago

Jag vet, jag vet. Jag måste bli bättre på det här med att blogga. Särskilt när det gäller så här viktiga saker. Hursomhelst, bättre sent än aldrig.

Förra fredagen följde jag med min kusin till stans bästa (och dyraste) tatuerare, nämligen"Nypa" på Viking Tattoo Studio. Jag följde med för att kunna betala hennes första tatuering som 18-årspresent. (En mycket uppskattad sådan om jag får säga det själv).
Hursomhelst har jag länge funderat på en till tatuering och tänkte: "Äh, va fan. Det är ju Drop In." Så jag tatuerade mig också, helt spontant.

"For the moon never beams

Without bringing me dreams

Of the beautiful Annabel Lee

And the stars never rise 

But I feel the bright eyes

Of the beautiful Annabel Lee"

För er som inte vet vad detta betyder så kommer denna fras från min favoritdikt; Annabel Lee av Edgar Allan Poe.

Den har alltid betytt oerhört mycket för mig och det är definitivt den vackraste kärleksdikt jag någonsin har hört. 

Så, vad tycks? 

Jag lovar att ta fler bilder så fort tatueringen har läkt.

Så nu sitter jag bara och putsar på nästa tatuering som ska förevigas på min kropp om ungefär ett och ett halvt år! :)

Redemption

Angående förra inlägget.

Mitt senaste inlägg skrevs inte för att på något sätt nedvärdera min kära partner. Vad det handlade om var egentligen mig och mitt tillfälliga gnällande. Jag är medveten om att vissa delar kan ha verkat taskiga mot Joel, men det var inte tanken. Anledningen till att jag ibland känner mig som hans hushållerska är för att jag är hemma på dagarna (eftersom jag jobbar kväll) och alltså har möjlighet att städa, tvätta, diska mm. medan Joel jobbar hela dagarna och först kommer hem när jag har gått till jobbet. Och eftersom jag slutar klockan 01.00 på vardagarna sover jag dessutom väldigt länge. Detta resulterar i att vi knappt träffas och jag sköter vårt gemensamma hushåll och lagar mat. Därför känner jag mig ibland som hans hushållerska. Det är ingens fel, det bara är så... Omöjligt att göra något åt, men ändå förbannat trist.

När det gäller kommentaren om hans band så är det sant, han har själv sagt det. Dock har han förklarat lite vad han menar också. Bandet betyder allt för honom i hela världen. Dock är det svårt att känna så om man inte har någon värld, och det är jag som är hela hans värld. Alltså skulle han inte älska musiken likadant om inte jag fanns! Gulligt va? <3

Sådär! Nu kanske folk förstår vad förra inlägget handlade om... Mig som får psykbryt på att allt som behöver göras! :D

There Always is a Silver Lining

Är så jävla trött just nu...

Har cyklat som en galning och burit grejer... Fy fan va otränad man kan vara!
Ingenting blir gjort hemma eftersom jag jobbar och min pojkväns lediga tid spenderas med hans band som betyder allt för honom i hela världen(!) Jag känner mig som en jävla hushållerska som bara passar upp på honom, lagar mat, diskar, packar upp kartonger, organiserar och tvättar.
Jagstressarsåmycketattjagtillslutintekommerihågattandassåjagbliralldelesblåochtillslutävenexploderarsåattsmåköttslamsorflygerivägochfolkgårförbiochsäger:"ÅhduharvisstenlitenbitRebeccapåaxeln!"

Så ja! Nu var det ute ur systemet! :D

Kan ju nämna att jag fick en triss-lott på posten från ett företag som genomfört en undersökning som jag var med i. Och jag vann! Hela 75 riksdaler vann jag! blir det lite fira ikväll och gå och hämta ut dem imorgon! :D

Som sagt: There always is a silver lining!

Too Close to Death

Kom hem sent igår från min kära systers inredningsparty, så jag orkade inte skriva något inlägg då. Dock hände saker som jag känner är viktiga att skriva om.

I förrgår när jag cyklade till Tannefors upptäckte jag hur svårt det är att cykla i 8 cm höga klackar... Rent av livsfarligt! Så igår åkte jag extra tidigt till stan för att köpa ett par platta skor! (Ni som inte känner mig vet inte vad detta innebär, men om vi säger såhär: jag har inte använt platta skor ordentligt på fem år)! Hursomhelst blev det ett par svarta fake-converse för 199 kr. Har inte använt converse sen typ sjuan!

Det jag egentligen vill komma till är när jag ska lämna Tannefors för att åka till min syster. Jag är lite försenad och har bråttom. Av den anledningen ser jag mig inte för när jag cyklar över en utfart och krockar med en bil! Jag cyklade rakt in i bilen! Det sista jag tänkte var: "Jag kommer dö!"

Som tur var hade jag lyckats bromsa in farten lite och bilen stod stilla i väntan på att få köra så jag ramlade bara ner på sidan och slog i armbåge och rumpa... Men hur pinsamt var det inte? Där ligger jag alldeles skakig och röd, och familjen i bilen är helt chockade.

Som tur är var familjen väldigt hjälpsam och det blev ingen skada på bilen. 

Fy fan vilken upplevelse... Gissa om någon kommer vara försiktigare i trafiken från och med nu!

Dessutom kan jag ju vara glad att jag hade köpt de nya skorna... Hade jag krockat sådär i mina klackskor hade jag fan dött!

Mega Shark vs. Giant Octopus

Såg nog en av de roligaste filmerna någonsin igår. Titeln, måste jag erkänna, säger nog allt.

Filmen handlar om en kvinnlig forskare som hittar en bit av en tand i en halvt söndertrasad val. Denna tand visar sig tillhöra den gigantiska, utdöda forntidshajen Megalodon (om ni inte vet vad det är så googla det... orkar inte beskriva den här^^).
När de inte tror det kan bli värre attackerar en enorm bläckfisk en oljeplattform utanför Japans kust. Forskaren lierar sig med sin gamla lärare och en japansk forskare för att tillsammans hitta dessa monster och stoppa dem innan de tar över haven och därmed även världen!

Det mesta med filmen var nog de groteskt dåliga effekterna. Budgeten var så låg att de inte ens hade råd att animera för många scener med hajen och bläckfisken. Istället återanvände de samma scener hela tiden och spegelvände dem när det behövdes!
Denna låga budget följer med genom hela filmen.

En annan sak är den dåliga researchen kring allt som har med megalodon och oceanologi att göra.

Jag rekommenderar denna film till alla som gillar klockrena B-filmer, då jag skrattade så jag nästan tjöt genom hela filmen! Skitkul verkligen! (Speciellt när bläckfisken "bryter av" en torped) xD

Creativity is a Sin

Känner att kreativiteten bara flödar, men saknar ork att göra något. Låg vaken till typ 4 och planerade diverse outfits jag skulle vilja bli fotad i, kläder jag skulle vilja sy, historier jag skulle vilja föreviga på papper och tavlor jag skulle vilja måla.
Sen slog verkligheten till! Jag har inte råd med dessa outfits, jag har ingen symaskin, historierna blir aldrig lika bra nerskrivna och jag är inte sååå duktig på att måla. De bästa "tavlorna" jag målat gav jag bort till tre personer som betyder mycket för mig utan att kopiera dem till mig själv först. :(

Ibland känns det som om kreativiteten håller mig fången. Jag kan ibland sitta uppe halva natten och skriva eller måla, det är liksom inte hälsosamt. Sen jobbar jag i och för sig till klockan 1 på morgonen så det hjälper inte heller om man säger så.

Gammal bild, 

men saknar tiden lite...

Always These Problems

Har fått veta att folk inte kunnat kommentera mina blogginlägg. Jag har kollat runt lite och tror att jag har fixat problemet.
Ni får helt enkelt testa att kommentera, men syns de fortfarande inte så får jag helt enkelt byta till blogg.se!

Sov gott allihopa!

Thinking About the Dead

Idag är en sån där dag som jag skulle spendera i sängen om jag fick välja, men nu får jag ju inte göra det. Kroppen vill inte riktigt lämna sängens varma och trygga skydd för omvärldens kalla verklighet.
Det känns inte som om något kan få mig på bra humör igen... Inte idag i alla fall. Tanken på att jag ska cykla till jobbet om mindre än 4 timmar hjälper inte heller direkt om man säger så. Men jag måste svälja min oro och lämna lägenhetens trygghet till slut i alla fall.

Det är även på en sån här dag som jag går tillbaka och minns de människor som betytt så mycket, men som tagits bort från detta liv. En av dessa människor är min gammelfarfar John. Han var en stor man med ett stort hjärta som hann med så otroligt mycket under sitt liv. Jag vet inte hur många timmar man sammanlagt suttit och lyssnat på hans historier.
Min gammelfarfar John dog förra sommaren...

Let's Bleed for Bathory Once More!

Då har man startat ytterligare en ny blogg. Hoppas jag kan hålla uppe skrivandet denna gång... Jag tycks ha problem med det.

Tänkte bara uppdatera om vad som händer just nu. Jag har nu bott en vecka i min nya lägenhet och har fortfarande inte packat upp alla kartonger! Hur kan det vara så? Jag menar, vi är trots allt två! Vad gör vi om dagarna egentligen?

Igår var det älsklingens födelsedag som vi firade i slapphetens anda med mys i soffan och sedan middag på restaurang. Jag känner att jag har lite dåligt samvete som inte bjöd till med något ordentligt firande, men det fanns verkligen ingen ork. Dessutom tror jag ändå att han blev nöjd med dagen.

Funderar just nu på om jag kanske borde göra något... Istället för att sitta i mina underkläder och skriva blogginlägg... Men det är inte alls lika roligt! Får väl ta tag i en kartong eller två så vi åtminstone kan se golvet ordentligt!

Yours truly