Igår kväll hände det...
Min far ringde mig på kvällen. Han lät ledsen. Jag vet inte hur andra är, men när jag hör min pappa ledsen blir jag alltid lite orolig. Han grät inte direkt, men rösten lät ledsen, nästan sorgsen. Då visste jag att något hade hänt...
Min äldsta syster hade ringt hem till föräldrarna tidigare på kvällen för att fråga var i Askeby det hade brunnit. Mor och far hade ingen aning om att det brann överhuvudtaget... Men det gjorde det. På andra sidan vägen brann det. Far gick bort för att kolla, men hejdades av polisen. Det visade sig att det var kvinnan med taxarnas hus som brann (känner mig hemsk som inte vet hennes namn, men det var så man kände henne).
Polisen hade inte hittat henne... Eller hunden...
Förmodligen hade hon blivit kvar i huset... Så fruktansvärt...
Jag kände inte direkt kvinnan, hennes man hade dött någon vecka tidigare och hon var helt ensam med sin lilla strävhåriga tax. Men trots det blev jag väldigt ledsen när jag hörde nyheten... Jag har bara bra minnen från den kvinnan, när hon gick ut med sina små taxar och alltid hälsade så glatt. Att hon alltid köpte Expressen av mig och min vän när vi sålde... Trots att hon inte ens läste Expressen... Hon tyckte bara att vi var så söta som gick runt så tidigt på morgonen varje helg.. :')
Hur söta hennes yngsta tax var när man hälsade, och hur trotsig den gamla var... Han skulle absolut inte kela!...
Far berättade att han hade sett henne bara någon timme innan branden.. Hon hade gått förbi med taxen när han kom hem från jobbet. Han hade vinkat, men hon såg honom inte. Han sa att hon frös, hon var alldeles röd i ansiktet... Hon ville väl bara hem till värmen.. Kanske starta en brasa...
Hon var en otroligt trevlig människa... En Askebys eldsjäl så att säga...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar