Nu är jag med och tävla om denna snygga outfit! (Kjolen och strumporna). Vill du vara med och tävla är det bara att gå in på fina Lisas blogg och läs reglerna!
Kläderna kommer från tuffa och prisvärda BlueFox!
tisdag 13 december 2011
tisdag 6 december 2011
Photos
Det har varit så sjukt mycket snack om Linköpings kommuns införande av fotoförbud på förskolor. Intressant ämne tycker jag personligen, så pass intressant att jag inte kan hålla mig ifrån diskussionen. Kanske lite för att jag har syskonbarn i den åldern och själv minns hur det var att fotas i skolan.
Anledningen till att detta fotoförbud har införts är, enligt Corren, av två anledningar.
1. För att skydda barn med skyddad identitet.
2. Att skydda barn till asylsökande föräldrar.
Hmm.... Låt oss börja med den första punkten. Om man nu har skyddad identitet, varför ska man överhuvudtaget låta barnet vara med på skolfotografering, luciatåg, avslutningar eller andra tillställningar där skolpersonal samt föräldrar fotograferar? Kan man inte bara ha barnet hemma då? Lever man med skyddad identitet så handlar det ju främst om att man är rädd för att bli hittad av personen man gömmer sig från. Ökar inte risken att man hittas om man låter barnet medverka i den typen av offentliga evenemang? Egentligen... Bara för att ett barn har skyddad identitet så ska alla familjer få lida. Jo, man vet vad de säger. Ingen kedja är starkare än sin svagaste länk... Men detta handlar om barnen, vår nya generation, Sveriges blivande styrande! HAr inte de rätt till lyckan som en dokumenterad avslutning kan ge? Eller lyckan att byta småkort med sina kompisar så att de alltid skulle komma ihåg varandra även om de skulle byta klass? Jag vet inte hur andra kände, men jag minns när jag var liten... Då var skolfotografering, skolavslutning, luciatåg och andra festliga tillställningar det bästa i hela världen. Jag minns såklart inte alla, men bilderna min familj tog har hjälpt mig att åtminstone behålla många minnen intakta, och jag tycker att alla barn förtjänar att få den chansen!
Vad gäller den andra anledningen så... ja. Jag antar att man ska vara glad över att de asylsökande föräldrarna åtminstone har jobb och därmed behöver en förskoleplats... Men vad jag har hört är det ganska svårt att få förskoleplats i Linköping, så hur asylsökande får en plats är lite konstigt, med tanke på att det inte ens är säkert att de får stanna I Sverige... Så varför prioriteras dem? Just saying (ingen underliggande rasism alltså).
Hursomhelst så tror jag inte att Linköpings kommun har rätt att införa denna typ av fotoförbud då det, enligt svensk lagstiftning, är tillåtet att fotografera överallt förutom i domstol, på privat mark och på skyddsobjekt. Hur kan Linköpings kommun då egentligen förbjuda föräldrar från att fotografera sina egna barn? Däremot finns lagar som reglerar publiceringen av bilder på Internet...
Alltså, vad kan Linköpings kommun göra om man fotograferar sina barn på lucia?
Ingenting! Inte enligt svensk lagstiftning i alla fall!
Här kan ni läsa Correns artikel: Corren
Anledningen till att detta fotoförbud har införts är, enligt Corren, av två anledningar.
1. För att skydda barn med skyddad identitet.
2. Att skydda barn till asylsökande föräldrar.
Hmm.... Låt oss börja med den första punkten. Om man nu har skyddad identitet, varför ska man överhuvudtaget låta barnet vara med på skolfotografering, luciatåg, avslutningar eller andra tillställningar där skolpersonal samt föräldrar fotograferar? Kan man inte bara ha barnet hemma då? Lever man med skyddad identitet så handlar det ju främst om att man är rädd för att bli hittad av personen man gömmer sig från. Ökar inte risken att man hittas om man låter barnet medverka i den typen av offentliga evenemang? Egentligen... Bara för att ett barn har skyddad identitet så ska alla familjer få lida. Jo, man vet vad de säger. Ingen kedja är starkare än sin svagaste länk... Men detta handlar om barnen, vår nya generation, Sveriges blivande styrande! HAr inte de rätt till lyckan som en dokumenterad avslutning kan ge? Eller lyckan att byta småkort med sina kompisar så att de alltid skulle komma ihåg varandra även om de skulle byta klass? Jag vet inte hur andra kände, men jag minns när jag var liten... Då var skolfotografering, skolavslutning, luciatåg och andra festliga tillställningar det bästa i hela världen. Jag minns såklart inte alla, men bilderna min familj tog har hjälpt mig att åtminstone behålla många minnen intakta, och jag tycker att alla barn förtjänar att få den chansen!
Vad gäller den andra anledningen så... ja. Jag antar att man ska vara glad över att de asylsökande föräldrarna åtminstone har jobb och därmed behöver en förskoleplats... Men vad jag har hört är det ganska svårt att få förskoleplats i Linköping, så hur asylsökande får en plats är lite konstigt, med tanke på att det inte ens är säkert att de får stanna I Sverige... Så varför prioriteras dem? Just saying (ingen underliggande rasism alltså).
Hursomhelst så tror jag inte att Linköpings kommun har rätt att införa denna typ av fotoförbud då det, enligt svensk lagstiftning, är tillåtet att fotografera överallt förutom i domstol, på privat mark och på skyddsobjekt. Hur kan Linköpings kommun då egentligen förbjuda föräldrar från att fotografera sina egna barn? Däremot finns lagar som reglerar publiceringen av bilder på Internet...
Alltså, vad kan Linköpings kommun göra om man fotograferar sina barn på lucia?
Ingenting! Inte enligt svensk lagstiftning i alla fall!
Här kan ni läsa Correns artikel: Corren
måndag 5 december 2011
Finally Some Inspiration!
Jag har varit så jävla nere på sista tiden. Inte nere på det sättet jag brukar vara, när min mörka inspiration flödar och jag kan låsa in mig och skriva eller måla i timmar, utan bara väldigt nere. Jag tror att det beror på att jag inte haft någon inspiration i snart en månad! :O
Helt fruktansvärt. Min roman har bara legat som klotter i ett block i nattduksbordet... Det känns nästan skamligt att bara låta den ligga där.. Medan jag ligger i soffan med Zelda och glor på diverse meninglösa TV-program på sexan... Ack, min stackars lidande inspiration!
Dock hände något idag, medan jag gjorde i ordning mina dreads som jag ska ner på stan och sälja till en kompis. Inspirationen flödade helt plötsligt! Åh denna lycka! Denna överväldigande lycka! Sen kommer problemet att jag tyvärr inte har tillräckligt med tid för att ge hän för denna inspirationens nyck! :(
Aaja... Här kommer i alla fall ett utdrag av min senaste novell som jag lyckats åstadkomma:
Helt fruktansvärt. Min roman har bara legat som klotter i ett block i nattduksbordet... Det känns nästan skamligt att bara låta den ligga där.. Medan jag ligger i soffan med Zelda och glor på diverse meninglösa TV-program på sexan... Ack, min stackars lidande inspiration!
Dock hände något idag, medan jag gjorde i ordning mina dreads som jag ska ner på stan och sälja till en kompis. Inspirationen flödade helt plötsligt! Åh denna lycka! Denna överväldigande lycka! Sen kommer problemet att jag tyvärr inte har tillräckligt med tid för att ge hän för denna inspirationens nyck! :(
Aaja... Här kommer i alla fall ett utdrag av min senaste novell som jag lyckats åstadkomma:
Att vara där, i de välkända korridorerna, i den välkända byggnaden, i det välkända grannskapet. Om du står still en stund, blundar och bara andas, känner du det då? Känner du de välkända dofterna och hör du de välkända ljuden? Små hjul över kala betonggolv, skrattande barn och argumenterande vuxna. Doften av nybakat bröd, färska grönsaker och kanske… Den välkända parfymen din mor alltid bar.
Du ser dig kanske om, som för att leta efter något särskilt, men egentligen vill du bara insupa varje enskild detalj av skådespelet som utspelar sig framför dina trötta ögon. Det nykära paret som går tätt omslingrade framför den alldeles för stora kundvagnen, lyckliga över sitt första officiella storhandlande, eller kanske det gamla paret som hållandes varandra i handen argumenterar huruvida de ska köpa gröna eller röda äpplen. Eller kanske de små barnen som drar sina kundvagnar i miniatyr med ett saligt uttryck i ansiktet. För självklart ska barnen indoktrineras så tidigt som möjligt att bli en del av masskonsumtionens gigantiska maskineri, precis som sina föräldrar.
Alla går de som om de inte har ett enda bekymmer i världen, tills det händer. Ett ögonblick, och de obekymrade maskerna rämnar. Under ett kort ögonblick spricker den bekymmerslösa fasaden och du ser människorna framför dig precis som de är, precis så som deras erfarenheter skapat dem. Ibland blir reaktionen häftig och tydlig, medan den ibland bara är en skiftning i ögonen, men där är det, oavsett. Ögonblicket då allt faller isär.
torsdag 1 december 2011
A Place to Call Home
Det är egentligen otroligt hur mycket tapeter gör för hemkänslan. Under de tre månaderna som vi har bott i lägenheten har den aldrig riktigt känns som vår egen... Den har känts mer som ett lån, så att säga. Men nu i veckan förändrades detta. Vi fick nämligen omtapetserat! I alla rum!Helt underbart blev det. Helt plötsligt kändes det som vår egen lägenehet och vi började planera hur vi ville ha möblerna och vilka nya möbler vi borde spara ihop till... Så vi var på IKEA och handlade... Kanske lite för mycket? (hehe)
Där köpte vi bland annat en skohylla då vi inte har någon och behöver en ifall man skulle få gäster och så... Dessutom passade vi på att köpa en ny hatthylla som matchar skohyllan (den vi har matchar inte alls med något längre). När jag sedan skulle sätta upp den förbannade hatthyllan upptäcker jag att den är mycket större än den förra och att hålen därför är längre isär! Fan! Då kan vi ju inte återanvända hålen från förra ju!
Hoppas inte Stångåstaden blir sura om vi gör nya hål :S
Där köpte vi bland annat en skohylla då vi inte har någon och behöver en ifall man skulle få gäster och så... Dessutom passade vi på att köpa en ny hatthylla som matchar skohyllan (den vi har matchar inte alls med något längre). När jag sedan skulle sätta upp den förbannade hatthyllan upptäcker jag att den är mycket större än den förra och att hålen därför är längre isär! Fan! Då kan vi ju inte återanvända hålen från förra ju!
Hoppas inte Stångåstaden blir sura om vi gör nya hål :S
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)