I'm Doing This!

Har under de senaste dagarna inte haft någon som helst ork. Jag har mått skit och bara inte orkat bry mig om mig själv.

Joel säger att jag är vacker, men jag kan inte låta bli att tycka att jag inte är det. Det har nog egentligen inget med min nedstämdhet att göra, då jag nästan aldrig känner mig vacker. Jag har börjat inse att det grundar sig mycket i  min dåliga självkänsla, främst vad gäller min kropp...

Men idag ska detta förändras! Idag ska jag börja på spinning med en kompis och detta ska jag fan upprätthålla! Jag ska i alla fall försöka gå på spinningen två gånger i veckan. (Denna vecka kan det bli svårt då idag är min enda lediga dag på hela veckan).

So Wish me Luck!

Anxiety...

Nu har jag bestämt mig för att börja bli helt ärlig här på bloggen... Inte för att jag har ljugit tidigare, utan bara undanhållit saker som jag inte vill prata om. Men nu känner jag att det börjar bli dags att öppna mig mer. Jag vet att jag inte har så många läsare, men om det jag skriver kan hjälpa någon som läser min blogg är jag nöjd... Eller om jag bara ökar er förståelse för mig som person...

För nästan sju år sedan, närjag satt i soffan med mina föräldrar och tittade på melodifestivalen, började jag känna en konstig känsla i bröstet. Som en smärtförnimmelse... Jag brydde mig inte så mycket, men när jag senare satt på mitt rum blev det värre, det kändes som om någon hade kört in sin hand i min bröstkorg och kramade åt mitt hjärta... Hårt. Jag började andas i stötar och grät, jag var övertygad om att jag skulle dö. Jag fick panik, vilket ledde till att andningen försvårades ännu mer.
Jag visste inte då att det var såhär en hjärtattack kändes, och hade jag vetat det hade jag förmodligen blivit ännu räddare.

Det jag upplevde denna dag, och nu gör praktiskt taget dagligen, är panikångest... Jag blir inte riktigt lika rädd längre nu när jag vet vad det är och har vant vid mig att det dyker upp i tid och otid. Detta är något jag har lärt mig att leva med och hantera och i de flesta fallen räcker det med att jag blundar och tar några djupa andetag för att det ska sluta... Men då och då händer det att det slår till hårt, precis som den dagen i mitt rum, och då står/sitter/ligger jag där med tårarna strömmande längs kinderna och händerna hårt pressade mot bröstet, och trots att jag egentligen vet att jag inte kommer att dö, tar dödsångesten och paniken över...

Det jobbigaste med panikångest är att jag aldrig kan förutspå när det ska hända, det kan hända när jag sitter och fikar med en kompis, sitter på bussen eller bråkar med familj. Helt plötsligt dyker det bara upp och det finns inget jag kan göra för att förebygga dess uppkomst. Jg har helt enkelt inget annat val än att lära mig leva med det...

Life in Pictures...

Sitter och kollar igenom alla bilder på min dator bara för att upptäcka att jag nästan inte har några bra bilder på mig själv... Det beror förmodligen på att jag inte har någon bra kamera, samt att jag jobbar så mycket att jag inte har tid att fota så mycket överhuvudtaget....

Dessutom har jag ju aldrig varit särskilt nöjd med mitt utseende, men det ska förändras i år! Tack vare mitt jobb har ajg redan börjat gå ner i vikt och förlorat några cm runt midjan, och snart ska jag dessutom börja med spinning! Ytterligare cm kommer att försvinna!

Sen har man hela grejen med att jag anser att jag inte har några snygga kläder heller, men så fort jag har fått en symaskin av mamma (en supergammal sådan, så tro inte att jag är bortskämd :p) kan jag komma igång och sy kläder! Då blir de som man vill! Typ, i alla fall. ;)

6 Months and 10 Days...

Det är ju egentligen helt fruktansvärt hur dålig jag har blivit på att blogga... Aja, känner väl att det inte finns så mycket att skriva...

Idag har jag suttit och kollat läget bland hyresrätter i Stirling... Fy fan vad jag längtar! När man verkligen sitter och letar efter en lägenhet i ett annat land, blir allt så himla verkligt... Jag ska verkligen till Skottland, och jag ska verkligen bo där... Det är helt sjukt när man tänker på det.

Och det blir desto sjukare när man tittar på bilder därifrån och läser om dess rika historia. Bara det faktumet att den berömde skotske frihetskämpen William Wallace vann slaget om Stirling Bridge 1297... Fast vad kan man egentligen förvänta sig från en stad som daterar ända tillbaka till 1100-talet?

Jag slår vad om att jag, den lilla historienörden som jag är, kommer att trivas alldeles utmärkt i denna gamla och underbart vackra stad... Och förhoppningsvis kommer jag nog förhoppningsvis kunna utvinna mycket stoff till min fantasyroman från såväl stadens historia som miljö...  Eller vad tror ni?