Growing Up

När man sitter här, ensam i sin alldeles egna lägenhet. Älsklingen är på jobbet, jag betalar räkningar och förbereder inför middagen så upptäcker man något. Jag har vuxit upp, jag är inte den lilla blonda tjejen i klänning som springer genom skogen längre. Jag har blivit en kvinna, en vuxen individ och har därför ansvar.
Jag har ansvar för hur jag lever mitt liv, men även för hur jag förmedlar vissa budskap.
Jag anser att den dagen man har laglig rätt att rösta (och därmed vara med och bestämma hur hela landet ska styras), att flytta hemifrån (och klara sig helt själv) och att gå på krogen (och bestämma över sitt eget alkoholintag) så är man vuxen. Oavsett om man vill det eller inte så har man blivit vuxen, och med det följer som sagt ansvar. Dessa ansvar kan vara sånt som man egentligen inte vill ha, men som är oundvikliga, lika oundvikliga som faktumet att vi alla någon dag kommer att dö...

Som vuxen anser jag att man ska bete sig vuxet, visst får man ha barnasinnet kvar, det är nog bara hälsosamt, men det innebär inte att man ibland bara kan skita i allt. Är man vuxen så är man det jämt, det är inget man kan stänga av för en dag. Om man dessutom är vuxen och blogger anser jag att man har ett ansvar gentemot sina läsare, alltså man ska uppföra sig på sin blogg. Särskilt om man har många yngre läsare som ser upp till en...

Jag vet inte riktigt varför jag skriver om detta, men nuförtiden känns det som om folk inte tar sitt vuxna ansvar på så stort allvar längre. Det känns som om folk inte vill vara vuxna, att de tror att de själva väljer när de växer upp och att vuxenlivet är långt in i framtiden, men det funkar inte riktigt så... Livet är kort, barndomen ännu kortare, ta vara på den, ja, men låt det inte gå överstyr. Kom ihåg att livet är till låns och när som helst måste lämnas tillbaka...